James Vincent McMorrow har en sådan där röst, ni vet -- en go, inkännande och lite tafatt röst, som om han föddes med dun i halsen och bomull i kinderna och nu vid vuxen ålder inte kan avlägsna det. Och inte heller vill han, antar jag. Bomull i kinderna och dun i halsen måste vara mjukt och skönt, om det ligger rätt och inte retar. Och hans falsett ... är som små rökmoln. Blås på dem och de brister. Men blås inte på "Cavalier", lyssna. Lyssna på "Cavalier" och blås inte, för varför skulle du vilja blåsa på en låt? Det är ju inte vettigt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar